tisdag 10 november 2009

Knäckebrödsreklam

Så känner jag mig emellanåt, som hon i knäckebrödsreklamen eller vad det är. Hon som ska ta på sig strumpbyxor men som går sönder och hon skriker rakt ut. Bara det att jag inte försöker ta på mig strumpbyxor. Jag vill bara att vardagen ska fungera som jag vill... Gårdagen som ett superbra exempel!

Efter att ha gjort iordning Maja för skolan var det bara pussen och kramen som var kvar innan hon skulle gå. Sagt och gjort, puss o kram och sen låsa upp dörren. Men den J-A dörren går inte att låsa upp!!!! Kände mig som familjen tajkon!! Hej, välkommen hem till mig. Du kan tyvärr inte komma in för det går inte att låsa upp!! Majsan fick gå ut på baksidan... Herregud!! Jaja, problemet löser sig nog snart (som att det skulle göra det av sig självt...)
De resterande 3 barnen vaknar till. Kommer fram till att vi nog behöver gå ner till VC med Kalle för att kolla om han åter fått halsfluss eller om det kan vara ngt annat. Han har åter varit sjuk i 3 dgr med feber till o från, hängig och ont i magen och huvudet. Pratar med lillasyster om hon ska promenera med oss ner för att få lite frisk luft. Tillsammans kom vi fram till att det kanske är bäst att jag tar bilen o vi hörs sen efter VC. Känns som en plan, bara ta på barnen o sätta sig i bilen ner. MEN... När jag tagit på Bella för att åka bilen = mindre kläder, så inser jag att jag inte har ngn bil hemma. Den har ju Robban eftersom han skulle köpa massa material till badrummet!!! Åhhhhhhhhh!! Börja om igen, på med mer kläder på Bella, Linus skriker o vill ut från värmen (ligger påbylsad med overall) och Kalle irrar runt och vet inte vad han ska göra riktigt. Till råga på allt får ni inte glömma att den J-A dörren inte går att låsa upp!!!!! JAg är tvungen att springa runt till framsidan, hämta vagn, tillbaka till baksidan där 3 gubbar står o pratar om hur de ska lägga upp arbetet idag hos grannen (de renoverar). De måste ha trott att jag e HELT KOKO!!!! Springer ut o in genom altandörren när det finns en framsida med en ypperligt fin ytterdörr...




Nåväl, hann med en buss iaf och slapp släpa ner sjuklingen gåendes... Förstår inte varför mina stora barn ALLTID går ca 3-5 m bakom. De vill jättegärna prata och så när man promenerar men det är liiite svårt att höra när de släpar benen efter sig och går bakom! Efter att ha spenderat ca 1 ½ timme på VC med 3 barn så visar det sig att han inte hade ngt! Läkaren trodde att det var en virusinf. Skönt!! Ngt bra med denna dagen iaf då! Möter upp Kalles pappa och lämnar över där efter att ha pratat en hel del.

Kommer hem och inser att jag fortfarande inte kan få upp dörren!!! För varje gång jag försöker blir jag bara mer o mer irriterad. Kan se mig själv hur jag avreagerar mig med att slå sönder den satans dörren!!! Varför kan allt inte bara fungera smidigt och smärtfritt??? Måste dock erkänna att kvällen slutade bra iaf! Inga mer missöden som tur var! =)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar