Åhhh

Jag och syster har pratat lite löst om att starta eget, men det har dock varit under en längre tid. Ingen utav oss har väl egentligen känt att det finns tid, ork eller pengar eller kanske rent av inte är riktigt rätt tillfälle! Men så nu har vi funnit en lokal som skulle vara sååå klockren till det vi har tänkt oss. Men eftersom ingen utav oss egentligen vet vad som krävs, om det ska in massa pengar (vilket det kommer vara men huur mkt??), har vi tid med detta, är det ngt vi någonsin skulle klara av att gå igenom?? Tusen och tusen frågor går igenom huvudet flera gånger om. Men man kanske ska börja i rätt ände ialla fall. Och vilken ände är det? Banken? Arbetsförmedlingen? Har man rätt till bidrag? Lokal?
Hur mkt har min sambo rätt att tycka till om?? Han har ju rätt i en sak, om inte detta går vägen så dras ju hela familjen ner i skiten. Hmm, attans att han ska lägga näsan i blöt ;-) Men han har ju helt rätt. Inte för att jag tror att det skulle göra det, men risken finns ju alltid. Men om man ska komma ngn vart här i livet så är man ju tvungen att chansa lite. Dessutom kan man ju inte ha den inställningen. Då skulle man inte klara av att göra något alls, man skulle aldrig våga chansa på ngt nytt!
Samtidigt som jag vill så jättegärna göra detta så vill jag inte ge upp mitt jobb. Jag ÄLSKAR ju mitt jobb! Nu har jag dessutom varit hemma med barn i 1 ½ år!!!! Tiden bara rinner ur mina händer.... Jag vill tillbaka till mina underbara arbetskamrater, till mina underbara patienter. Det är nog det jag saknar mest, att få prata och diskutera med jobbarkompisarna och att få "bråka" och skoja med patienterna. Men nu är det inte allt för länge kvar tills det är dags igen!! =)
Ja, tanken på att starta eget får ligga och rulla runt innanför skalpen lite till....
Var hos doktorn idag och pratade om förlossningen. När jag var inlagd var det ingen av läkarna som kunde säga exakt hur allt hade gått till. Det var jätteskönt att få prata med denna doktorn, hon kunde förklara precis hur allt hade gått till. Det bästa av allt var att hon sa själv att hon mindes allt som om det var igår det hände!
Fick ialla fall berättat för mig att det hade varit en liten ruptur till en början, liten som en nagel. Men när hon hade vidrört livmodern hade det brustit upp i gamla snittet. Så tur var väl att det gick som det gick!!
En bra dag idag! Som slutade med en middag inne i stora staden med hela familjen!! =)