Födelsedag

Idag var dagen man blev ett år äldre.
Så länge jag kan komma ihåg har det varit sådär pirrigt kvällen innan man skulle fylla år. Jag visste att mamma o syrrorna skulle komma in i rummet med frukost på sängen, sjunga för mig och jag skulle få presenter. Det har genom alla åren alltid varit en helt underbar känsla. Kanske just för att det var tradition eller för att man visste vad som skulle komma fast ändå inte. Var alltid liiite nervös över ifall dom skulle glömma det. Hade alltid jättesvårt att somna på kvällen innan, låg och fantiserade över vad man skulle få i present.
Men allteftersom åren har passerat, man har flyttat hemifrån och blivit stor så har denna underbara tradition avstannat för min del. Glädjen med att fylla år finns knappt längre. Jag saknar att mamma kommer till mig på morgonen, att det är någon som tänker bara på MIG, att det är någon som sjunger bara för MIG på MIN dag...
Jag har fört vidare traditionen till mina barn för jag tycker att det är så himlans mysigt att få uppleva den känslan. Jag ser på dom när dom vaknar till att man sjunger för dom att dom riktigt myser... Dom vet inte riktigt vad det är dom ska börja med; att äta frukost eller öppna paket. Det enda jag har slutat med är den sången mamma sjöng på. Det är ingen annan som kan den och ingen annan som har ngt intresse av att lära sig den vilket skulle innebära att jag varenda gång vi ska fira ngn får sjunga själv. INTE riktigt min starka sida!! =)
Denna födelsedagen blev inte heller som jag hade tänkt mig. Hade redan igår kväll planer för dagen. Barnen skulle komma, vi skulle in till stan och äta middag, kanske få ngn fin present av min kära sambo. Men morgonen började med att jag blev väckt av telefonen. Sambon ringde och sa att han var sjuk och skulle komma hem. =( Ingen dag för min del då... Trots att han inte mådde bra var han och handlade present och blommor till mig. Fick ett halsband som var jättefint.
Ändå trots detta känner jag mig besviken. Troligtvis för att jag hade planer för dagen som inte blev av men även för att man långt bak har den känslan från när man var liten, som man inte får uppleva. Det blev istället en dag hemma med alla barnen, en snabb middag och en sambo som låg i sängen och kräktes. Kvällen slutade i alla fall med ett besök hos underbara syster och hennes sambo som bjöd på tårta och kaffe. De hade köpt en tårta bara för min skull!! =) En ljusglimt i besvikenheten!!
Kvällen slutade med att titta på programmet Ullared på datorn och sen skriva här... I morgon blir det nya tag!! Nytt humör och förhoppningsvis lite trevligare dag överhuvudtaget. I morgon ska jag träffa läkaren som opererade mig i samband med Linus förlossning. Ska bli intressant att höra vad hon har att säga!!
Natti natti