Tänk om man kunde få möjlighet att läsa en mammas eller pappas tankar, bara för en dag. Jag vet ju hur mkt jag själv funderar över allt och inget när det gäller mina barn. Ena stunden hade det varit så himlans skönt om man hade kunnat veta vad som komma skall i deras framtid. Men det kanske är tur att man inte vet det då man troligtvis inte hade låtit dom göra något alls om man vetat allt...
När Kalle och Maja var mindre hade jag mycket funderingar kring hur uppfostran kommer att påverka dom, vad dom kommer bli när de är stora. Såg framför mig hur Kalle kommer hem med värsta punkfrisyren, hål i näsan, trasiga brallor i tusen färger. Jag fördomsfull?? Näää då.... =)
Det känns som att de tankarna var väldigt "enkla" och relativt oskyldiga.
Nu när det är flera barn kretsar mina tankar fortfarande kring hur uppfostran påverkar barnen. Om jag gör såhär, hur kommer det påverka dom senare?? Jag vill ju som alla andra att allt ska bli så bra som möjligt för barnen, kan jag göra något för att undvika problem och jobbigheter för dom så gör jag ju det!! Dom är ju mitt allt!!
Det skär i hjärtat när framförallt de större barnen är ledsna. Dom är ju så stora och när de verkligen ger uttryck för sina känslor genom gråt är det så konkret och "verkligt" på något sätt. När Bella och Linus är ledsna så är det ju inte riktigt på samma sätt. Bella upplever ju att världen går under om hon inte får just den kakan som ligger på bordet just NU!!!!! Linus grinar ju bara maten dröjer 2 sekunder för länge för hans del...
Kalle hade ont i magen igår kväll. Mamma som jag är så har jag eventuellt en förmåga att lägga in mer i den diagnosen än vad det troligtvis är. Sannolikheten att han bara har ont i magen är ganska stor medans jag hinner gå igenom 20 orsaker till varför han har ont... Inget som jag säger öppet eller som jag pratar med honom om... Gäller att hålla det inom sig eller diskutera med ngn annan när inte barnen hör. Jag hade sagt godnatt till Maja och skulle säga godnatt till Kalle. Kommer in i hans rum och hittar honom på liggandes på golvet med ansiktet nedåt. Tog det som att han vill skoja till det och busa lite. Så jag skojar på jag med, men när jag vänder på honom så skojar han ju inte. Han är ledsen och tårarna rinner sakta nerför kinderna. Då brister mitt hjärta och jag har bara lust att ta upp honom i min famn, krama om honom och säga att allt är bra. Problemet är att han är ALLDELES för stor och tung för att jag ska kunna lyfta honom lite "gulligt" och fint... Det blir ett klumpigt försök att "dra" honom till mig. (Nackdelen med att dom växer) Då var det magont som spökade... Tänk om man kunde ta bort allt det onda och låta dom må bra hela tiden!!! Det hade gjort allt så mkt bättre för mig!! =)
En alvedon och lite tv-tittande och prat så var allt bra igen. Ingen katastrof denna gången!! =)
Jaaa, alla tankar som finns. Detta var ju ett exempel på "små" tankar. Tänk vad jobbigt när det är stoora tankar och stooora problem...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar