På lördag är det dags att få skjuta! Ska bli så himla skoj! Har haft ett intresse sen jag var liten av att skjuta med vapen men det har liksom aldrig blivit av. Så äntligen!!! Fick presentkort på det när jag fyllde 30 och har lyckats hålla mig ifrån att använda det under MER än 1 år!!! Det har ju haft sina förklaringar till varför jag inte har gjort det, ffa för att jag har varit gravid och vill kunna njuta av det till fullo!! Det allra bästa är att min underbara sambo också har fått det i present så tanken är att vi ska gå tillsammans.
Robbans mamma och ev. storasyster har sagt att de ska ta barnen (de 2 minsta) så att vi kan gå o skjuta tillsammans, ut o äta middag och ha en underbar dag! Hoppas att det blir som man har tänkt!! Får avlägga rapport sen när vi har gjort det =)
Idag är det dags att åka till MVC för att se till att det inte blir några fler barn! =) Ska bli skönt faktiskt. Är på sätt o vis liiite besviken över att de lagade livmodern istället för att bara ta bort den då det inte gick som planerat iaf under förlossningen... Men men... Jag har ju sagt att jag inte vill ha fler barn. Det känns som att min tid knappt räcker till som det är nu. Om man då skaffar sig ett till så vet jag inte hur det skulle gå... Man ska ju trots allt se till att tiden räcker till ända tills dom är stora, vuxna barn och även sen också ju =)
Min syster säger; jaja Karin, man ska aldrig säga aldrig. Du kommer nog skaffa en liten sladdis ska du se...
Förstår hennes tankar eftersom jag tidigare har sagt att det har räckt med de 2 första jag har... =) Kan inte mer än småle åt allt!! Skulle inte förvåna mig om jag får en knäpp när jag närmar mig 40, totalkrisar och vill ha ngt litet att gosa med, GUD FÖRBJUDE!!! Hoppas verkligen att jag har en sambo som är i sina sinnens fulla bruk och kan tala mig tillrätta då!! =) Allvarligt talat så tycker jag att om man har 4 underbara barn så behöver man inte utmana ödet. Denna tiden när de är såhär små och de behöver all tid man kan ge dom så bör man ge dom det. MIN tid kommer ju sen när jag närmar mig 40 =) Det är ju då jag kan ta tag i allt jag vill göra på ett annat sätt än jag kan nu! Varför förstöra det genom att skaffa en till liten?? Nä!
När jag är 40 är mina barn; 18,16,10,9. SHIT!!!! Wakeup morsan!! Då är jag GAMMAL och mina småpluttar är STOOORA!!!! =)
tisdag 24 november 2009
söndag 22 november 2009
Ren och skär frustration
Jag uppfattar mig själv som ärlig, talar om när det är ngt som jag inte gillar eller som jag gillar, försöker att lösa saker som jag uppfattar som fel osv... Men det är så frustrerande när inte alla andra gör samma sak. Har så svårt att förstå att man inte VILL få det att fungera så bra som möjligt på ett så smidigt sätt. Det är än mer frustrerande när det inte är mig själv som det gäller heller. Har hamnat i en situation som inte är min, där jag inte har ngt (eller väldigt lite) att säga till om. Men till slut så får man nog när man känner att det börjar tära på min och Roberts relation, relationen till barnen. Allt på grund av EN enda person...
Det hade varit så skönt att få konfrontera denna personen, tala om exakt vad man känner och få henne att inse att hon beter sig som en stor idiot minst sagt! Att hon äventyrar mer än vad hon någonsin kan ana...
Det hade varit så enkel om vi alla var på samma sätt, fast det hade å andra sidan varit grymt tråkigt om inte annat!!!
Inte nog med att man ska gå igenom allt detta, det är trist väder, känns som de flesta runt omkring en är griniga eller höstdeppiga, finns inget speciellt att göra utan att det blir stort projekt...
Såja, då har man fått gnälla av sig liiite grann iaf! Om jag hade känt att jag hade kunnat gå in på detalj så hade ni fått läsa ända in på morgontimmarna!! Men av hänsyn så gör jag inte det.
Igår hade Majsan en kompis som sov över. Så himla mysigt när det är så goa kompisar! Enda nackdelen är att Majsan kör en "coolare" o kaxigare stil gentemot mig, vilket jag inte gillar. Så det blir att man är tvungen att ta ner henne på jorden lite... Annars så fungerade det superbra. Idag är det nya tag med kalas fram mot kvällen.
Det hade varit så skönt att få konfrontera denna personen, tala om exakt vad man känner och få henne att inse att hon beter sig som en stor idiot minst sagt! Att hon äventyrar mer än vad hon någonsin kan ana...
Det hade varit så enkel om vi alla var på samma sätt, fast det hade å andra sidan varit grymt tråkigt om inte annat!!!
Inte nog med att man ska gå igenom allt detta, det är trist väder, känns som de flesta runt omkring en är griniga eller höstdeppiga, finns inget speciellt att göra utan att det blir stort projekt...
Såja, då har man fått gnälla av sig liiite grann iaf! Om jag hade känt att jag hade kunnat gå in på detalj så hade ni fått läsa ända in på morgontimmarna!! Men av hänsyn så gör jag inte det.
Igår hade Majsan en kompis som sov över. Så himla mysigt när det är så goa kompisar! Enda nackdelen är att Majsan kör en "coolare" o kaxigare stil gentemot mig, vilket jag inte gillar. Så det blir att man är tvungen att ta ner henne på jorden lite... Annars så fungerade det superbra. Idag är det nya tag med kalas fram mot kvällen.
fredag 20 november 2009
Glädje och glömska
GLAD GLAD GLAD
Fast lite ledsen blev jag när jag idag fick reda på att jag i all glömska missat träffen med alla mammorna i min sons klass... Åhhhh, blir så himlans less på mig själv!! Att man är så satans glömsk, det gör mig så grymt irriterad!!
Största nackdelen någonsin med att skaffa barn o att man har så många barn!! För jag lägger skulden för min glömska på att jag har barn. Tycker att jag alltid har haft bra minne förut men det är som bortblåst!!
Känns som ett under att man kommer ihåg att ta med sig barnen när man lämnar hemmet... Man har hört historier om att folk har glömt sina barn i bilen, affären eller diverse ställen. Kan se mig själv göra samma sak...
Rätt så glad över att jag kommer ihåg alla barnens personnummer!! =)
Fast lite ledsen blev jag när jag idag fick reda på att jag i all glömska missat träffen med alla mammorna i min sons klass... Åhhhh, blir så himlans less på mig själv!! Att man är så satans glömsk, det gör mig så grymt irriterad!!
Största nackdelen någonsin med att skaffa barn o att man har så många barn!! För jag lägger skulden för min glömska på att jag har barn. Tycker att jag alltid har haft bra minne förut men det är som bortblåst!!
Känns som ett under att man kommer ihåg att ta med sig barnen när man lämnar hemmet... Man har hört historier om att folk har glömt sina barn i bilen, affären eller diverse ställen. Kan se mig själv göra samma sak...
Rätt så glad över att jag kommer ihåg alla barnens personnummer!! =)
onsdag 18 november 2009
Självklarheter
Många ggr när man diskuterar saker så är det så mkt som är självklart kan jag tycka. Idag var det dags för mammaträff på öppnis. Det skulle komma en tjej från familjeenheten i vaxholm och prata om parrelationen mellan oss vuxna nu när det kommit ytterligare en bebis i familjen.
Hur det än är, hur många gånger man än har gått igenom bebistiden så känns det som att man aldrig riktigt är införstådd HUR mkt tid allt tar. Hur mkt tid som försvinner från en själv och från relationen med sin älskade.
Jag personligen har inga problem med att offra det mesta med min egna tid och en del av tiden med min sambo. Men tror att mer eller mindre ALLA killar reagerar på att tiden som man tidigare spenderat på dom nu spenderas på bebisen. Sen är det klart att alla reagerar olika starkt. Hur det än är, så känner man sig nästan lite påkommen över sitt egna beteende när ngn annan sitter och berättar om hur saker kan vara. Man kommer på sig själv med en del negativa saker.
En av de mest självklara saker när det kommer till barn är att man inte ska framhäva det negativa. Även om barnet gör ngt som inte är bra så ska man om det går, försöka lägga fram det på ett mer positivt sätt. T.ex; istället för att bara säga; NEJ eller FY, så kan man förklara varför det är NEJ och kanske använda sig av ett annat ord osv... VARFÖR gör man då inte nästan samma sak mot sin kille?? Istället för att bara kräva eller gnälla, säg det man vill ha fram på ett mer positivt sätt. Jag skulle själv vilja höra negativa saker på ett mer positivt sätt...Det vill väl alla??
Tjejen som var o pratade påpekade även vikten av kommunikation, vilket jag också vet att det är viktigt, att det är en självklarhet. Men VARFÖR ser man då inte till att lösa sina problem genom att prata varje gång det är ngt?? När hon beskrev hur man går omkring och irriterar sig på ngt, förnekar att man är sur eller irriterad... Det var som att hon beskrev mig just då. För hur det än är så tycker jag att jag är ganska duktig på att försöka reda ut problemen genom att prata. Men jag har en sambo som inte alls är speciellt intresserad av det. Vilket resulterar i att jag inte orkar eller vill prata lika mkt. För det är som att prata med en vägg ibland. Om ingen är intresserad av att lyssna o prata när jag pratar så är det inte lönt att engagera sig...
Bästa citatet; Ett par som var på familjerådgivning;
Kvinnan till mannen; Jag tror inte att du älskar mig längre...
Mannen till kvinnan; Jag sa till dig för 25 år sen att jag älskar dig. Jag talar om för dig om det blir någon förändring... =)
Detta visar ganska tydligt att man tänker väldigt olika allt som oftast...
Det som jag blir förvånad över är att så himla många sover med sitt/sina barn emellan sig i sängen. Kanske jag som e knäpp men jag värdesätter min sömn för mkt för att ha 4 ungar som rullar runt, sparkar, tar all plats ... Här hos oss är det inga barn som ligger emellan. De får naturligtvis komma om de drömmer mardrömmar eller om de vill gosa lite på kvällen/morgonen. Men de ska sova i sina sängar!!! De bäddar ju inte för en bra relation med sin kille heller att ha alla barnen emellan sig. Man gör sig en otjänst att börja med såna vanor....
Fick höra att min inställning beror på att jag har 4 barn o vanan inne.. Men tror inte att det bara beror på det... Kan bara gå tillbaka till min lillasyster som gör samma sak med sitt första barn...
Jaja, alla är vi olika!
Hur det än är, hur många gånger man än har gått igenom bebistiden så känns det som att man aldrig riktigt är införstådd HUR mkt tid allt tar. Hur mkt tid som försvinner från en själv och från relationen med sin älskade.
Jag personligen har inga problem med att offra det mesta med min egna tid och en del av tiden med min sambo. Men tror att mer eller mindre ALLA killar reagerar på att tiden som man tidigare spenderat på dom nu spenderas på bebisen. Sen är det klart att alla reagerar olika starkt. Hur det än är, så känner man sig nästan lite påkommen över sitt egna beteende när ngn annan sitter och berättar om hur saker kan vara. Man kommer på sig själv med en del negativa saker.
En av de mest självklara saker när det kommer till barn är att man inte ska framhäva det negativa. Även om barnet gör ngt som inte är bra så ska man om det går, försöka lägga fram det på ett mer positivt sätt. T.ex; istället för att bara säga; NEJ eller FY, så kan man förklara varför det är NEJ och kanske använda sig av ett annat ord osv... VARFÖR gör man då inte nästan samma sak mot sin kille?? Istället för att bara kräva eller gnälla, säg det man vill ha fram på ett mer positivt sätt. Jag skulle själv vilja höra negativa saker på ett mer positivt sätt...Det vill väl alla??
Tjejen som var o pratade påpekade även vikten av kommunikation, vilket jag också vet att det är viktigt, att det är en självklarhet. Men VARFÖR ser man då inte till att lösa sina problem genom att prata varje gång det är ngt?? När hon beskrev hur man går omkring och irriterar sig på ngt, förnekar att man är sur eller irriterad... Det var som att hon beskrev mig just då. För hur det än är så tycker jag att jag är ganska duktig på att försöka reda ut problemen genom att prata. Men jag har en sambo som inte alls är speciellt intresserad av det. Vilket resulterar i att jag inte orkar eller vill prata lika mkt. För det är som att prata med en vägg ibland. Om ingen är intresserad av att lyssna o prata när jag pratar så är det inte lönt att engagera sig...
Bästa citatet; Ett par som var på familjerådgivning;
Kvinnan till mannen; Jag tror inte att du älskar mig längre...
Mannen till kvinnan; Jag sa till dig för 25 år sen att jag älskar dig. Jag talar om för dig om det blir någon förändring... =)
Detta visar ganska tydligt att man tänker väldigt olika allt som oftast...
Det som jag blir förvånad över är att så himla många sover med sitt/sina barn emellan sig i sängen. Kanske jag som e knäpp men jag värdesätter min sömn för mkt för att ha 4 ungar som rullar runt, sparkar, tar all plats ... Här hos oss är det inga barn som ligger emellan. De får naturligtvis komma om de drömmer mardrömmar eller om de vill gosa lite på kvällen/morgonen. Men de ska sova i sina sängar!!! De bäddar ju inte för en bra relation med sin kille heller att ha alla barnen emellan sig. Man gör sig en otjänst att börja med såna vanor....
Fick höra att min inställning beror på att jag har 4 barn o vanan inne.. Men tror inte att det bara beror på det... Kan bara gå tillbaka till min lillasyster som gör samma sak med sitt första barn...
Jaja, alla är vi olika!
måndag 16 november 2009
Partaj
I lördags satt vi vid bordet min syster och jag med våra respektive och fikade. Helt apropå så säger min sambo att jag o syrran ska passa på o gå ut o festa. Vi tittade på varandra och sa varför inte. Det är det bästa som finns när det blir sådär spontant! Älskar det!! Hela grejen att få gå ut o festa, få göra sig i ordning, mmmmm!! Var ju nästan 100 år sen för min del ju!! Nä, men nästan 2 år sedan. Jag som älskar att dansa.
Sagt och gjort så började vi göra oss iordning. Syrrans kompis hade inte heller ngt att göra och hakade på. Vi skulle ses inne i stan då hon bor på helt andra sidan av stan. Drinkar innan, musik, bra humör... JIPPIE!!
Bussen in till stan, gjorde inte ens ngt att det regnade ute =). Det allra bästa var att Tulle redan var inne i stan o stod i kö till Gloden Hits (bästa stället i stan) så vi knatade bara förbi HELA kön!! Helt underbart!!
Kom in på 5 min. Av med jackor och så var det dags. Hela kvällen var fylld med MASSA goda drinkar och shots, mkt dans och så himla mkt skratt. Har nog aldrig skrattat så mkt i hela mitt liv!!! Allt var så perfekt. Vi alla tre var på superbra humör, träffade på så många kufar som man inte trodde fanns, träffade ännu en kompis som jag inte sett på JÄTTElänge! Det var så mysigt att se henne, prata lite. Får se om man får till en fika snart med henne!! =)
HELT galet hur mkt man kan dricka. Vet att det är lite fjortis aktigt att sitta o prata om hur mkt man druckit, men tänk på att jag inte har druckit eller festat på så lång tid. Borde ju egentligen däcka på 2 drinkar som jag tidigare gjort. Men nä, det var säkert 10 drinkar o 2 shots denna kväll. Det gillade jag då det är sååå gott med drinkar och lite roligare att inte bli dunderfull och raggla runt med ett glas vatten!
Väl hemma hamnade jag i sängen brevid min underbara sambo, glad, nöjd och skitfull =)
Dagen efter var det dags för Maja att ha gympauppvisning. Det gick förvånansvärt bra att titta på det. Ingen överdriven bakfylla eller så!
Kan inte mer än småle när jag ser Majsan strutta runt med alla andra och dessutom hamna i otakt. Tur att hennes pappa tog på sig skulden för hennes taktkänsla ;-) Maja är längst till vä.
Måste även gnälla lite. Båda barnen gick hem o lekte med två kompisar (de är syskon). Jag sa klart o tydligt till dom att dom skulle äta hemma och komma hem till 18. Dom var på det klara med det, men när kl var 17 får jag ett mess där deras kompisars pappa frågar om han får bjuda på middag trots detta!!! Svårt att fatta!!! Enl. Kalle så var det pappan som hade frågat om dom ville äta där och att han kunde fråga mig själv eftersom dom sa att dom inte fick. Men varför lyssnar man inte på barnen då?? Dom fick äta där då, men det kommer bli att dom inte får gå hem till dom när det är dags för middag eftersom det inte är första ggn detta händer när dom är där. Andra ggr har dom inte frågat ens om det är ok att dom äter där. Lite trist att laga mat till oss alla o så äter inte barnen...
Sagt och gjort så började vi göra oss iordning. Syrrans kompis hade inte heller ngt att göra och hakade på. Vi skulle ses inne i stan då hon bor på helt andra sidan av stan. Drinkar innan, musik, bra humör... JIPPIE!!
Bussen in till stan, gjorde inte ens ngt att det regnade ute =). Det allra bästa var att Tulle redan var inne i stan o stod i kö till Gloden Hits (bästa stället i stan) så vi knatade bara förbi HELA kön!! Helt underbart!!
Kom in på 5 min. Av med jackor och så var det dags. Hela kvällen var fylld med MASSA goda drinkar och shots, mkt dans och så himla mkt skratt. Har nog aldrig skrattat så mkt i hela mitt liv!!! Allt var så perfekt. Vi alla tre var på superbra humör, träffade på så många kufar som man inte trodde fanns, träffade ännu en kompis som jag inte sett på JÄTTElänge! Det var så mysigt att se henne, prata lite. Får se om man får till en fika snart med henne!! =)
HELT galet hur mkt man kan dricka. Vet att det är lite fjortis aktigt att sitta o prata om hur mkt man druckit, men tänk på att jag inte har druckit eller festat på så lång tid. Borde ju egentligen däcka på 2 drinkar som jag tidigare gjort. Men nä, det var säkert 10 drinkar o 2 shots denna kväll. Det gillade jag då det är sååå gott med drinkar och lite roligare att inte bli dunderfull och raggla runt med ett glas vatten!
Väl hemma hamnade jag i sängen brevid min underbara sambo, glad, nöjd och skitfull =)
Dagen efter var det dags för Maja att ha gympauppvisning. Det gick förvånansvärt bra att titta på det. Ingen överdriven bakfylla eller så!
Kan inte mer än småle när jag ser Majsan strutta runt med alla andra och dessutom hamna i otakt. Tur att hennes pappa tog på sig skulden för hennes taktkänsla ;-) Maja är längst till vä.
Måste även gnälla lite. Båda barnen gick hem o lekte med två kompisar (de är syskon). Jag sa klart o tydligt till dom att dom skulle äta hemma och komma hem till 18. Dom var på det klara med det, men när kl var 17 får jag ett mess där deras kompisars pappa frågar om han får bjuda på middag trots detta!!! Svårt att fatta!!! Enl. Kalle så var det pappan som hade frågat om dom ville äta där och att han kunde fråga mig själv eftersom dom sa att dom inte fick. Men varför lyssnar man inte på barnen då?? Dom fick äta där då, men det kommer bli att dom inte får gå hem till dom när det är dags för middag eftersom det inte är första ggn detta händer när dom är där. Andra ggr har dom inte frågat ens om det är ok att dom äter där. Lite trist att laga mat till oss alla o så äter inte barnen...
lördag 14 november 2009
Kryssning
Sååå var man hemma från kryssningen. Hur kommer det sig att man ska ha oturen att få en helvetesnatt med ena barnet då??
Kvällen var supertrevlig. Vi hade tagit bilen med oss för att slippa släpa på alla barn o all packning och kan säga att det var helt klart värt det!!!! Så himlans smidigt! Vi var så tidigt ute så det blev till att sitta o vänta i bilen ett tag innan. Men det gjorde inte så mkt, alla var så glada över att få komma iväg. 
Vi hade lyckats hinna ge både Linus o Bella mat innan det var dags för oss att äta. Alltid skönare att få sitta o äta själv utan att behöva ge de små mat samtidigt. Trist bara att Bella ALLTID vill ha mat... Maten var faktiskt riktigt go! Inte alls som när det är julbord och det bara är julmat, för den tröttnar man på riktigt fort!!
Efter mat var det dags för att ha roligt. Dom hade gjort iordning lekhörna och hela den avd. så det var riktigt fräscht där. Dock inte så himla mkt att göra för barnen... Lite tråkigt. Men det hann bli lite spel, lite dans och lite bus iaf innan det var dags för att sova...
Så kom helvetesnatten.... Vi hade en 4 bäddshytt då ingen av våra barn är intresserad av att få sova i egen hytt... De stora barnen låg i var sin säng och jag o Robban hade varsin också. Bella skulle sova i vagnen och Linus i liggdelen. Linus, Maja o Kalle skötte natten galant. Kalle vaknade dock frammot morgonen och insåg att han hade blött massa näsblod. Jag vaknade till; mamma, det ser ut som om någon har blivit mördad i min säng...
Bella håller på o får tänder, har ont i hela munnen, skiter typ 5-6 ggr per dag, kan inte sova ordentligt eftersom hon inte e hemma o inte har sin egna säng... Kl 3 på natten vaknade hon och ville inte alls sova i vagnen. Tog över henne i min säng och hon lyckades hålla mig vaken till 6. DÅ ruttnade jag, la ner henne på skarpen och "skällde" på henne. Det skulle jag inte ha gjort!! Var som att rasera ALLT... Bomblarm och alla tänkbara sireners ljud lyckades komma ur Bella...
När alla började vakna trodde jag inte mina ögon.... Jag var såååå trött!!! Kollade på klockan o insåg att vi nog hade missat frukosten. Ingen stress då inte! Gav Linus o Bella välling. På med alla kläder och gick upp till restaurangen. Där stod dom kvar och sa att det var 5 min kvar på insläppet till frukosten!! JIPPIE!! Bara in o svulla. Frukosten är ju det bästa av allt, buffé dessutom!
Hemresan var lugn och spenderades med shopping, spel och fika... Alldeles lagom!! Så dags för hemresa. Alla i bilen, skitsmidigt!! Dags för avfärd. SÅ var det blåskontroll. Oavsett om jag inte har gjort ngt fel så blir jag alltid nerös i polisers sällskap. Varför vet jag inte... Men tycker det är RIKTIGT bra att de har blåskontroll vid avfärd från båten!! Klarade mig ju självklart =)
onsdag 11 november 2009
Öppna förskolan
Idag blev det besök på öppna förskolan, dags för mammaträff. Bella var med idag vilket hon tycker är roligt. Alla mammor har inte kommit med heller. Ska vara 7 st varav 3 st inte har varit med. Förvisso bara andra träffen men men. Roligare om man är några fler...Efter träffen o lite kaffedrickande bar det vidare ner på stan o promenera lite och äta lunch.
Jag var så omotiverad till att laga middag idag, Robban lagade låset som tog sin lilla tid och Bella o Linus låg och sov. Det slutade med att handla mat på pizzerian. Himlans skönt ibland även om maten inte alltid lockar så värst mkt.
Robban och Bella lekte lite vilket resulterade i nya fina frisyrer...
tisdag 10 november 2009
Knäckebrödsreklam
Så känner jag mig emellanåt, som hon i knäckebrödsreklamen eller vad det är. Hon som ska ta på sig strumpbyxor men som går sönder och hon skriker rakt ut. Bara det att jag inte försöker ta på mig strumpbyxor. Jag vill bara att vardagen ska fungera som jag vill... Gårdagen som ett superbra exempel!
Nåväl, hann med en buss iaf och slapp släpa ner sjuklingen gåendes... Förstår inte varför mina stora barn ALLTID går ca 3-5 m bakom. De vill jättegärna prata och så när man promenerar men det är liiite svårt att höra när de släpar benen efter sig och går bakom! Efter att ha spenderat ca 1 ½ timme på VC med 3 barn så visar det sig att han inte hade ngt! Läkaren trodde att det var en virusinf. Skönt!! Ngt bra med denna dagen iaf då! Möter upp Kalles pappa och lämnar över där efter att ha pratat en hel del.
Efter att ha gjort iordning Maja för skolan var det bara pussen och kramen som var kvar innan hon skulle gå. Sagt och gjort, puss o kram och sen låsa upp dörren. Men den J-A dörren går inte att låsa upp!!!! Kände mig som familjen tajkon!! Hej, välkommen hem till mig. Du kan tyvärr inte komma in för det går inte att låsa upp!! Majsan fick gå ut på baksidan... Herregud!! Jaja, problemet löser sig nog snart (som att det skulle göra det av sig självt...)
De resterande 3 barnen vaknar till. Kommer fram till att vi nog behöver gå ner till VC med Kalle för att kolla om han åter fått halsfluss eller om det kan vara ngt annat. Han har åter varit sjuk i 3 dgr med feber till o från, hängig och ont i magen och huvudet. Pratar med lillasyster om hon ska promenera med oss ner för att få lite frisk luft. Tillsammans kom vi fram till att det kanske är bäst att jag tar bilen o vi hörs sen efter VC. Känns som en plan, bara ta på barnen o sätta sig i bilen ner. MEN... När jag tagit på Bella för att åka bilen = mindre kläder, så inser jag att jag inte har ngn bil hemma. Den har ju Robban eftersom han skulle köpa massa material till badrummet!!! Åhhhhhhhhh!! Börja om igen, på med mer kläder på Bella, Linus skriker o vill ut från värmen (ligger påbylsad med overall) och Kalle irrar runt och vet inte vad han ska göra riktigt. Till råga på allt får ni inte glömma att den J-A dörren inte går att låsa upp!!!!! JAg är tvungen att springa runt till framsidan, hämta vagn, tillbaka till baksidan där 3 gubbar står o pratar om hur de ska lägga upp arbetet idag hos grannen (de renoverar). De måste ha trott att jag e HELT KOKO!!!! Springer ut o in genom altandörren när det finns en framsida med en ypperligt fin ytterdörr...
Nåväl, hann med en buss iaf och slapp släpa ner sjuklingen gåendes... Förstår inte varför mina stora barn ALLTID går ca 3-5 m bakom. De vill jättegärna prata och så när man promenerar men det är liiite svårt att höra när de släpar benen efter sig och går bakom! Efter att ha spenderat ca 1 ½ timme på VC med 3 barn så visar det sig att han inte hade ngt! Läkaren trodde att det var en virusinf. Skönt!! Ngt bra med denna dagen iaf då! Möter upp Kalles pappa och lämnar över där efter att ha pratat en hel del. Kommer hem och inser att jag fortfarande inte kan få upp dörren!!! För varje gång jag försöker blir jag bara mer o mer irriterad. Kan se mig själv hur jag avreagerar mig med att slå sönder den satans dörren!!! Varför kan allt inte bara fungera smidigt och smärtfritt??? Måste dock erkänna att kvällen slutade bra iaf! Inga mer missöden som tur var! =)
söndag 8 november 2009
Underbara morgon!!
Våra dagar under helgerna är oftast fullspäckade när vi har alla barnen hemma. Nu har vi tagit tag i badrumsrenoveringen igen och då blir det per automatik att Robban lägger sin mesta tid på det. Kalle och Maja vill/ska antingen leka med kompisar eller har något annat för sig. Nu har båda två kommit på att det är himlans roligt att skriva brev till sina släktingar via mail. Kalle har fått starta eget mailkonto då han begriper sig på hur han ska hantera det och kan skriva själv. Maja får vänta ett tag. Hon får jättegärna skriva men får använda min mailadress.
Gårdagen var helt galen. Samtidigt som Robban fixar med sitt, så springer jag runt o städar, plockar, lagar lunch och försöker tillfredsställa mina barn. Linus skulle äta, Bella vill leka med Maja o Kalle, men Maja o Kalle vill sitta (helst) samtidigt vid datorn och antingen skriva eller spela spel... Jaaa, har man inte saker att göra så skapar man det!!!
Det var dags för Maja att få ha sitt efterlängtade kalas för sina kompisar. Förra gången som det var tänkt blev det inställt då hon var dålig. Men inte denna gången inte! Efter tjat och förfrågan hur mkt klockan var, minst 20 ggr i timmen från kl 12 på dagen från Maja, så "vällde" det in barn kl 18:00. Alla underbart gulliga tjejer i sina fina pyjamasar då det var pyjamasparty!! =) Majsan visste knappt vilket ben hon skulle stå på!! =) Hon hann inte upp för trappan till rummet innan nästa person kom... När alla hade kommit lyssnade dom på musik, dansade och lekte själva. Oftast det egna som är roligast!! Sen körde vi dansstopp. Haha, så himlans söta när dom dansar!! Ganska häftigt att dom har relativt lik dansstil som vi vuxna, redan nu!!
Därefter körde vi race på nedervåningen. På med Robbans kläder som är MEGA stora, på med skor och springa ett varv runt (inomhus). 2 lag, ena laget som vann fick ett litet "pris". JÄTTEroligt!! Tror att kanske jag tyckte det var roligare än barnen??!!....
När alla var sådär varma och trötta måste man fylla på med energi ju!! Dags för intagning av kakor, tårta och massa dricka!!! =) Sen blev det dags för film; "Monsters vs Aliens". Alla hade inte sett den som tur var. Själv hann jag inte se den då jag var tvungen att underhålla Bella som inte fick springa lös på golvet. Det fanns ju skålar med chips o sånt tillsammans med muggar med dricka=himmelriket för en kleptoman/svullo som Bella!!! Har aldrig varit med om ett barn som äter så mkt som hon. Hon äter ALLT!!!! Inget stopp på henne!
Klockan rann iväg och lika fort som alla kom, hade alla gått hem.... O så blir det sådär tomt när det har varit fullt ös!!
Kvällen efter kalaset ägnades åt att titta på ännu en film. Bella o Linus låg o sov, bara Kalle o Maja vakna. Fortfarande tjat från Maja att få skriva mail... Varför ska allt göras i 180 såfort man kommit på ngt nytt att göra?? Nä, inget mail på kvällen! Nu e det varva ner som gäller!! Filmen var lång och vi kom inte i sängs förrän klockan blev 23.45. HELT slut!!
Därför efter såna dagar är mina mornar sååå underbara!!! Nu sitter jag nere i vardagsrummet, tittar på tv, skriver lite på datorn, Linus har fått mat men alla andra sover. Jag får sitta i fred och bara göra det som jag vill. Jag behöver inte hjälpa till med det ena eller det andra. Kan bara sitta o fisa om jag vill det!! =) Klockan är snart 9 så dom kommer väl komma ner allihopa snart och ta över soffan ;-)
Gårdagen var helt galen. Samtidigt som Robban fixar med sitt, så springer jag runt o städar, plockar, lagar lunch och försöker tillfredsställa mina barn. Linus skulle äta, Bella vill leka med Maja o Kalle, men Maja o Kalle vill sitta (helst) samtidigt vid datorn och antingen skriva eller spela spel... Jaaa, har man inte saker att göra så skapar man det!!!
Det var dags för Maja att få ha sitt efterlängtade kalas för sina kompisar. Förra gången som det var tänkt blev det inställt då hon var dålig. Men inte denna gången inte! Efter tjat och förfrågan hur mkt klockan var, minst 20 ggr i timmen från kl 12 på dagen från Maja, så "vällde" det in barn kl 18:00. Alla underbart gulliga tjejer i sina fina pyjamasar då det var pyjamasparty!! =) Majsan visste knappt vilket ben hon skulle stå på!! =) Hon hann inte upp för trappan till rummet innan nästa person kom... När alla hade kommit lyssnade dom på musik, dansade och lekte själva. Oftast det egna som är roligast!! Sen körde vi dansstopp. Haha, så himlans söta när dom dansar!! Ganska häftigt att dom har relativt lik dansstil som vi vuxna, redan nu!!
Därefter körde vi race på nedervåningen. På med Robbans kläder som är MEGA stora, på med skor och springa ett varv runt (inomhus). 2 lag, ena laget som vann fick ett litet "pris". JÄTTEroligt!! Tror att kanske jag tyckte det var roligare än barnen??!!....
När alla var sådär varma och trötta måste man fylla på med energi ju!! Dags för intagning av kakor, tårta och massa dricka!!! =) Sen blev det dags för film; "Monsters vs Aliens". Alla hade inte sett den som tur var. Själv hann jag inte se den då jag var tvungen att underhålla Bella som inte fick springa lös på golvet. Det fanns ju skålar med chips o sånt tillsammans med muggar med dricka=himmelriket för en kleptoman/svullo som Bella!!! Har aldrig varit med om ett barn som äter så mkt som hon. Hon äter ALLT!!!! Inget stopp på henne!
Klockan rann iväg och lika fort som alla kom, hade alla gått hem.... O så blir det sådär tomt när det har varit fullt ös!!
Kvällen efter kalaset ägnades åt att titta på ännu en film. Bella o Linus låg o sov, bara Kalle o Maja vakna. Fortfarande tjat från Maja att få skriva mail... Varför ska allt göras i 180 såfort man kommit på ngt nytt att göra?? Nä, inget mail på kvällen! Nu e det varva ner som gäller!! Filmen var lång och vi kom inte i sängs förrän klockan blev 23.45. HELT slut!!
Därför efter såna dagar är mina mornar sååå underbara!!! Nu sitter jag nere i vardagsrummet, tittar på tv, skriver lite på datorn, Linus har fått mat men alla andra sover. Jag får sitta i fred och bara göra det som jag vill. Jag behöver inte hjälpa till med det ena eller det andra. Kan bara sitta o fisa om jag vill det!! =) Klockan är snart 9 så dom kommer väl komma ner allihopa snart och ta över soffan ;-)
fredag 6 november 2009
En mammas tankar
Tänk om man kunde få möjlighet att läsa en mammas eller pappas tankar, bara för en dag. Jag vet ju hur mkt jag själv funderar över allt och inget när det gäller mina barn. Ena stunden hade det varit så himlans skönt om man hade kunnat veta vad som komma skall i deras framtid. Men det kanske är tur att man inte vet det då man troligtvis inte hade låtit dom göra något alls om man vetat allt...
När Kalle och Maja var mindre hade jag mycket funderingar kring hur uppfostran kommer att påverka dom, vad dom kommer bli när de är stora. Såg framför mig hur Kalle kommer hem med värsta punkfrisyren, hål i näsan, trasiga brallor i tusen färger. Jag fördomsfull?? Näää då.... =)
Det känns som att de tankarna var väldigt "enkla" och relativt oskyldiga.
Nu när det är flera barn kretsar mina tankar fortfarande kring hur uppfostran påverkar barnen. Om jag gör såhär, hur kommer det påverka dom senare?? Jag vill ju som alla andra att allt ska bli så bra som möjligt för barnen, kan jag göra något för att undvika problem och jobbigheter för dom så gör jag ju det!! Dom är ju mitt allt!!
Det skär i hjärtat när framförallt de större barnen är ledsna. Dom är ju så stora och när de verkligen ger uttryck för sina känslor genom gråt är det så konkret och "verkligt" på något sätt. När Bella och Linus är ledsna så är det ju inte riktigt på samma sätt. Bella upplever ju att världen går under om hon inte får just den kakan som ligger på bordet just NU!!!!! Linus grinar ju bara maten dröjer 2 sekunder för länge för hans del...
Kalle hade ont i magen igår kväll. Mamma som jag är så har jag eventuellt en förmåga att lägga in mer i den diagnosen än vad det troligtvis är. Sannolikheten att han bara har ont i magen är ganska stor medans jag hinner gå igenom 20 orsaker till varför han har ont... Inget som jag säger öppet eller som jag pratar med honom om... Gäller att hålla det inom sig eller diskutera med ngn annan när inte barnen hör. Jag hade sagt godnatt till Maja och skulle säga godnatt till Kalle. Kommer in i hans rum och hittar honom på liggandes på golvet med ansiktet nedåt. Tog det som att han vill skoja till det och busa lite. Så jag skojar på jag med, men när jag vänder på honom så skojar han ju inte. Han är ledsen och tårarna rinner sakta nerför kinderna. Då brister mitt hjärta och jag har bara lust att ta upp honom i min famn, krama om honom och säga att allt är bra. Problemet är att han är ALLDELES för stor och tung för att jag ska kunna lyfta honom lite "gulligt" och fint... Det blir ett klumpigt försök att "dra" honom till mig. (Nackdelen med att dom växer) Då var det magont som spökade... Tänk om man kunde ta bort allt det onda och låta dom må bra hela tiden!!! Det hade gjort allt så mkt bättre för mig!! =)
En alvedon och lite tv-tittande och prat så var allt bra igen. Ingen katastrof denna gången!! =)
Jaaa, alla tankar som finns. Detta var ju ett exempel på "små" tankar. Tänk vad jobbigt när det är stoora tankar och stooora problem...
När Kalle och Maja var mindre hade jag mycket funderingar kring hur uppfostran kommer att påverka dom, vad dom kommer bli när de är stora. Såg framför mig hur Kalle kommer hem med värsta punkfrisyren, hål i näsan, trasiga brallor i tusen färger. Jag fördomsfull?? Näää då.... =)
Det känns som att de tankarna var väldigt "enkla" och relativt oskyldiga.
Nu när det är flera barn kretsar mina tankar fortfarande kring hur uppfostran påverkar barnen. Om jag gör såhär, hur kommer det påverka dom senare?? Jag vill ju som alla andra att allt ska bli så bra som möjligt för barnen, kan jag göra något för att undvika problem och jobbigheter för dom så gör jag ju det!! Dom är ju mitt allt!!
Det skär i hjärtat när framförallt de större barnen är ledsna. Dom är ju så stora och när de verkligen ger uttryck för sina känslor genom gråt är det så konkret och "verkligt" på något sätt. När Bella och Linus är ledsna så är det ju inte riktigt på samma sätt. Bella upplever ju att världen går under om hon inte får just den kakan som ligger på bordet just NU!!!!! Linus grinar ju bara maten dröjer 2 sekunder för länge för hans del...
Kalle hade ont i magen igår kväll. Mamma som jag är så har jag eventuellt en förmåga att lägga in mer i den diagnosen än vad det troligtvis är. Sannolikheten att han bara har ont i magen är ganska stor medans jag hinner gå igenom 20 orsaker till varför han har ont... Inget som jag säger öppet eller som jag pratar med honom om... Gäller att hålla det inom sig eller diskutera med ngn annan när inte barnen hör. Jag hade sagt godnatt till Maja och skulle säga godnatt till Kalle. Kommer in i hans rum och hittar honom på liggandes på golvet med ansiktet nedåt. Tog det som att han vill skoja till det och busa lite. Så jag skojar på jag med, men när jag vänder på honom så skojar han ju inte. Han är ledsen och tårarna rinner sakta nerför kinderna. Då brister mitt hjärta och jag har bara lust att ta upp honom i min famn, krama om honom och säga att allt är bra. Problemet är att han är ALLDELES för stor och tung för att jag ska kunna lyfta honom lite "gulligt" och fint... Det blir ett klumpigt försök att "dra" honom till mig. (Nackdelen med att dom växer) Då var det magont som spökade... Tänk om man kunde ta bort allt det onda och låta dom må bra hela tiden!!! Det hade gjort allt så mkt bättre för mig!! =)
En alvedon och lite tv-tittande och prat så var allt bra igen. Ingen katastrof denna gången!! =)
Jaaa, alla tankar som finns. Detta var ju ett exempel på "små" tankar. Tänk vad jobbigt när det är stoora tankar och stooora problem...
tisdag 3 november 2009
Åhhh
Jag och syster har pratat lite löst om att starta eget, men det har dock varit under en längre tid. Ingen utav oss har väl egentligen känt att det finns tid, ork eller pengar eller kanske rent av inte är riktigt rätt tillfälle! Men så nu har vi funnit en lokal som skulle vara sååå klockren till det vi har tänkt oss. Men eftersom ingen utav oss egentligen vet vad som krävs, om det ska in massa pengar (vilket det kommer vara men huur mkt??), har vi tid med detta, är det ngt vi någonsin skulle klara av att gå igenom?? Tusen och tusen frågor går igenom huvudet flera gånger om. Men man kanske ska börja i rätt ände ialla fall. Och vilken ände är det? Banken? Arbetsförmedlingen? Har man rätt till bidrag? Lokal?
Hur mkt har min sambo rätt att tycka till om?? Han har ju rätt i en sak, om inte detta går vägen så dras ju hela familjen ner i skiten. Hmm, attans att han ska lägga näsan i blöt ;-) Men han har ju helt rätt. Inte för att jag tror att det skulle göra det, men risken finns ju alltid. Men om man ska komma ngn vart här i livet så är man ju tvungen att chansa lite. Dessutom kan man ju inte ha den inställningen. Då skulle man inte klara av att göra något alls, man skulle aldrig våga chansa på ngt nytt!
Samtidigt som jag vill så jättegärna göra detta så vill jag inte ge upp mitt jobb. Jag ÄLSKAR ju mitt jobb! Nu har jag dessutom varit hemma med barn i 1 ½ år!!!! Tiden bara rinner ur mina händer.... Jag vill tillbaka till mina underbara arbetskamrater, till mina underbara patienter. Det är nog det jag saknar mest, att få prata och diskutera med jobbarkompisarna och att få "bråka" och skoja med patienterna. Men nu är det inte allt för länge kvar tills det är dags igen!! =)
Ja, tanken på att starta eget får ligga och rulla runt innanför skalpen lite till....
Var hos doktorn idag och pratade om förlossningen. När jag var inlagd var det ingen av läkarna som kunde säga exakt hur allt hade gått till. Det var jätteskönt att få prata med denna doktorn, hon kunde förklara precis hur allt hade gått till. Det bästa av allt var att hon sa själv att hon mindes allt som om det var igår det hände!
Fick ialla fall berättat för mig att det hade varit en liten ruptur till en början, liten som en nagel. Men när hon hade vidrört livmodern hade det brustit upp i gamla snittet. Så tur var väl att det gick som det gick!!
En bra dag idag! Som slutade med en middag inne i stora staden med hela familjen!! =)
Hur mkt har min sambo rätt att tycka till om?? Han har ju rätt i en sak, om inte detta går vägen så dras ju hela familjen ner i skiten. Hmm, attans att han ska lägga näsan i blöt ;-) Men han har ju helt rätt. Inte för att jag tror att det skulle göra det, men risken finns ju alltid. Men om man ska komma ngn vart här i livet så är man ju tvungen att chansa lite. Dessutom kan man ju inte ha den inställningen. Då skulle man inte klara av att göra något alls, man skulle aldrig våga chansa på ngt nytt!
Samtidigt som jag vill så jättegärna göra detta så vill jag inte ge upp mitt jobb. Jag ÄLSKAR ju mitt jobb! Nu har jag dessutom varit hemma med barn i 1 ½ år!!!! Tiden bara rinner ur mina händer.... Jag vill tillbaka till mina underbara arbetskamrater, till mina underbara patienter. Det är nog det jag saknar mest, att få prata och diskutera med jobbarkompisarna och att få "bråka" och skoja med patienterna. Men nu är det inte allt för länge kvar tills det är dags igen!! =)
Ja, tanken på att starta eget får ligga och rulla runt innanför skalpen lite till....
Var hos doktorn idag och pratade om förlossningen. När jag var inlagd var det ingen av läkarna som kunde säga exakt hur allt hade gått till. Det var jätteskönt att få prata med denna doktorn, hon kunde förklara precis hur allt hade gått till. Det bästa av allt var att hon sa själv att hon mindes allt som om det var igår det hände!
Fick ialla fall berättat för mig att det hade varit en liten ruptur till en början, liten som en nagel. Men när hon hade vidrört livmodern hade det brustit upp i gamla snittet. Så tur var väl att det gick som det gick!!
En bra dag idag! Som slutade med en middag inne i stora staden med hela familjen!! =)
måndag 2 november 2009
Födelsedag
Idag var dagen man blev ett år äldre.
Så länge jag kan komma ihåg har det varit sådär pirrigt kvällen innan man skulle fylla år. Jag visste att mamma o syrrorna skulle komma in i rummet med frukost på sängen, sjunga för mig och jag skulle få presenter. Det har genom alla åren alltid varit en helt underbar känsla. Kanske just för att det var tradition eller för att man visste vad som skulle komma fast ändå inte. Var alltid liiite nervös över ifall dom skulle glömma det. Hade alltid jättesvårt att somna på kvällen innan, låg och fantiserade över vad man skulle få i present.
Men allteftersom åren har passerat, man har flyttat hemifrån och blivit stor så har denna underbara tradition avstannat för min del. Glädjen med att fylla år finns knappt längre. Jag saknar att mamma kommer till mig på morgonen, att det är någon som tänker bara på MIG, att det är någon som sjunger bara för MIG på MIN dag...
Jag har fört vidare traditionen till mina barn för jag tycker att det är så himlans mysigt att få uppleva den känslan. Jag ser på dom när dom vaknar till att man sjunger för dom att dom riktigt myser... Dom vet inte riktigt vad det är dom ska börja med; att äta frukost eller öppna paket. Det enda jag har slutat med är den sången mamma sjöng på. Det är ingen annan som kan den och ingen annan som har ngt intresse av att lära sig den vilket skulle innebära att jag varenda gång vi ska fira ngn får sjunga själv. INTE riktigt min starka sida!! =)
Denna födelsedagen blev inte heller som jag hade tänkt mig. Hade redan igår kväll planer för dagen. Barnen skulle komma, vi skulle in till stan och äta middag, kanske få ngn fin present av min kära sambo. Men morgonen började med att jag blev väckt av telefonen. Sambon ringde och sa att han var sjuk och skulle komma hem. =( Ingen dag för min del då... Trots att han inte mådde bra var han och handlade present och blommor till mig. Fick ett halsband som var jättefint.
Ändå trots detta känner jag mig besviken. Troligtvis för att jag hade planer för dagen som inte blev av men även för att man långt bak har den känslan från när man var liten, som man inte får uppleva. Det blev istället en dag hemma med alla barnen, en snabb middag och en sambo som låg i sängen och kräktes. Kvällen slutade i alla fall med ett besök hos underbara syster och hennes sambo som bjöd på tårta och kaffe. De hade köpt en tårta bara för min skull!! =) En ljusglimt i besvikenheten!!
Kvällen slutade med att titta på programmet Ullared på datorn och sen skriva här... I morgon blir det nya tag!! Nytt humör och förhoppningsvis lite trevligare dag överhuvudtaget. I morgon ska jag träffa läkaren som opererade mig i samband med Linus förlossning. Ska bli intressant att höra vad hon har att säga!!
Natti natti
Så länge jag kan komma ihåg har det varit sådär pirrigt kvällen innan man skulle fylla år. Jag visste att mamma o syrrorna skulle komma in i rummet med frukost på sängen, sjunga för mig och jag skulle få presenter. Det har genom alla åren alltid varit en helt underbar känsla. Kanske just för att det var tradition eller för att man visste vad som skulle komma fast ändå inte. Var alltid liiite nervös över ifall dom skulle glömma det. Hade alltid jättesvårt att somna på kvällen innan, låg och fantiserade över vad man skulle få i present.
Men allteftersom åren har passerat, man har flyttat hemifrån och blivit stor så har denna underbara tradition avstannat för min del. Glädjen med att fylla år finns knappt längre. Jag saknar att mamma kommer till mig på morgonen, att det är någon som tänker bara på MIG, att det är någon som sjunger bara för MIG på MIN dag...
Jag har fört vidare traditionen till mina barn för jag tycker att det är så himlans mysigt att få uppleva den känslan. Jag ser på dom när dom vaknar till att man sjunger för dom att dom riktigt myser... Dom vet inte riktigt vad det är dom ska börja med; att äta frukost eller öppna paket. Det enda jag har slutat med är den sången mamma sjöng på. Det är ingen annan som kan den och ingen annan som har ngt intresse av att lära sig den vilket skulle innebära att jag varenda gång vi ska fira ngn får sjunga själv. INTE riktigt min starka sida!! =)
Denna födelsedagen blev inte heller som jag hade tänkt mig. Hade redan igår kväll planer för dagen. Barnen skulle komma, vi skulle in till stan och äta middag, kanske få ngn fin present av min kära sambo. Men morgonen började med att jag blev väckt av telefonen. Sambon ringde och sa att han var sjuk och skulle komma hem. =( Ingen dag för min del då... Trots att han inte mådde bra var han och handlade present och blommor till mig. Fick ett halsband som var jättefint.
Ändå trots detta känner jag mig besviken. Troligtvis för att jag hade planer för dagen som inte blev av men även för att man långt bak har den känslan från när man var liten, som man inte får uppleva. Det blev istället en dag hemma med alla barnen, en snabb middag och en sambo som låg i sängen och kräktes. Kvällen slutade i alla fall med ett besök hos underbara syster och hennes sambo som bjöd på tårta och kaffe. De hade köpt en tårta bara för min skull!! =) En ljusglimt i besvikenheten!!
Kvällen slutade med att titta på programmet Ullared på datorn och sen skriva här... I morgon blir det nya tag!! Nytt humör och förhoppningsvis lite trevligare dag överhuvudtaget. I morgon ska jag träffa läkaren som opererade mig i samband med Linus förlossning. Ska bli intressant att höra vad hon har att säga!!
Natti natti
söndag 1 november 2009
Fest
Så kom dagen när sambons fest skulle bli av. Efter ett uppvaknande kl 6 på morgonen av bebisen så fanns det ingen anledning till att lägga sig och sova igen. Upp, äta frukost och börja så smått med att städa, plocka och förbereda inför kvällen.Det var nog första ggn i mitt liv som jag ställde mig och lagade mat på morgonen. Kl 8.30 var det dags att göra rostbiff i ugnen. Inte ens Bella var vaken innan vi började med maten... Men gott blev det iaf!!
Som tur var kom syster och hennes sambo över och hjälpte till med förberedelserna. Klockan hann bli fem på em och de första gästerna kom över. Sen vällde det in gäster. Längesen som det var så mkt folk i vårt hus. Varje gång känner jag samma sak, det blir alldeles för litet hemma med mkt folk. Känns som att det är dags att flytta till större snart. Vi är ju ändå 7 pers. när alla är hemma samtidigt.
Hade inte tänkt att det skulle vara så mkt barn på kalaset/festen. Men så är det när man är i vår ålder. Alla kan inte skaffa barnvakt heller!! Jag och syster hade planerat att gå hem till henne och sova där när barnen blev för trötta. klockan hann inte bli så mkt innan det var dags att gå hem till henne. strax efter kl 21 gick vi hemåt... Hade varit himlans kul om man inte hade haft barnen och kunna festa till ordentligt när sambon ändå fyller 30... Men men, nu var det inte så! Tur var väl det kanske. Har lite svårt för attitydproblem som uppstår hos vissa när dom dricker!!!
Tuuur att det var en stor soffa som jag och Linus kunde sova på. Bella hade fått låna en resesäng att sova i. Hur det än är så är det inte alls samma sak att sova borta. Drömmarna blir helt annat, man kan inte göra samma saker borta som hemma... Även om det mer eller mindre känns som hemma hos syster!
Efter en skön natt var det dags att vakna och komma iordning. Får se vad dagen har att bjuda på idag... =)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)