Självförtroendedödare och bajsrussin

Vissa dagar, som denna t.ex, kan få mig helt ur spel! Har totalt tappat HELA självförtoendet när det kommer till barn. Känner mig som VÄRLDENS SÄMSTA mamma. Vet inte hur många gånger jag har gått igenom detta och jag vet att det kommer framförallt i samband med barnuppfostran. Jag vet så väl att jag är så illa tvungen att gå igenom alla dessa saker flera gånger om, om jag nu vill att mina barn ska vara väluppfostrade.
Jag inte vill att de ska slåss, vara otrevliga. Vill att de ska ha sunda värderingar osv...

Om jag ska få alla mina gränser att sitta och värderingar präntas in, JA då är jag ju så illa tvungen att gå igenom skrik och bråk. Har redan haft 2 barn som har satt mina gränser på prov, mina tankar och idéer om uppfostran har tänjts till det yttersta. Jag vet att jag kommer igenom detta, MEN JAG MÅR PEST av det!!

Har genom åren fått massa beröm och positiva kommentarer över hur fina mina 2 äldre barn är, att de är väluppfostrade osv. Det ser jag som ett tecken på att jag har gjort något rätt genom åren iaf! Det är ju så att jag vill att mina 2 yngre ska bli också.

Men det skär i mitt hjärta när jag ser på min dotter som blir sååå ledsen när jag säger till vissa gånger. Tårarna rinner och jag ser på henne hur jobbigt hon ibland kan tycka att det är. Det är ju min lilla plutta som står just där och är så ledsen just då. Har så stor lust att bara ta tag i henne och säga att det inte gör något. Ge henne en stor kram och hålla om henne. MEN, då blir det ju inte som jag vill. Då vet ju hon var hon har mig... Vet att hon kan göra vad hon vill. Små hjärtan-små bekymmer, Stora hjärtan- stora bekymmer!

Jaja, en kamp som jag har inom mig. Hade jag sett att barn blir väluppfostrade av att man aldrig säger till dom, skäller osv så hade jag gjort på det sättet. Men nu fungerar det ju inte så!! =)
Har dock kommit på hur jag ska "lindra" mitt eget dåliga samvete som uppstår i de lägena. Låter det gå en liten stund innan jag går och kramar henne och har ordentligt pusskalas. Men det måste vara att hon är glad igen och inte kopplar det till hennes beteende.

Inte så lätt att beskriva käsnlorna, hur man menar. Men blir på ett ungefär. Nu har jag smaskat i mig en hemmagjord jordgubbstårta! GOTT var det! Och välbehövligt! Denna hemska dag går förhoppningsvis till sin ände ikväll! Den började bra men allt gott tar ju alltid slut någon gång. Ibland tidigare än annat!

Om jag skulle beskriva hur denna dagen har sett ut så skulle ni bara skratta.... Jag var på bristningsgränsen till att börja gråta! Men den har varit blandad med en bil som höll på att gå sönder ( kom rök från hö bakhjul), Fick inte tag på min sambo för att rådfråga vad jag skulle göra, 2 barn som SAMTIDIGT skriker sig igenom en shopping på Willys ( hörde folk som skrattade åt min situation), märker till min besvikelse att mer än hälften av mina 3 liter jordgubbar var dåliga just när jag ska göra tårtan, Under tiden som jag skivar de bra jordgubbarna hinner Linus bajsa på altanen och har i detta underbara kletet hittat; ETT LITET RUSSIN som han så gärna plockade upp o som kossorna; idissla... HAN STOPPADE IN ETT BAJSIGT RUSSIN I MUNNEN!!!!!!!!!! BLÅ!! Höll på o dö när jag såg att han gjort det! Slängde ungen under armen, "sprang" till kranen och sköljde ur hela hans mun i säkert 5 min med rinnande vatten. Kände paniken komma; HAN KOMMER ATT DÖ I SEPSIS!!!! HAN HAR ÄTIT BAJS!! UNGJÄKELN HAR ÄTIT BAJS!!!

När paniken lugnat sig återfann sig ilskan igen, ilskan som var riktad mot min sambo som inte hade svarat i telefonen. Sambon som inte blev min räddare i nöden idag! Åhhh, hade sååå gärna dragit täcket över huvudet när jag vaknade idag och inte alls vaknat idag!! Jag vaknade faktiskt, hör o häpna; 10.45!!!!! Trodde jag såg fel o var tvungen att gnugga ögonen för att se så att jag inte såg fel på klockan!!! Underbara underbara Robert. Då var han min räddare i nöden. Min riddare. Men inte nu...


♥ ♥ ♥ ♥ Karin ♥ ♥ ♥ ♥