I morse när jag halvt död åkte till jobbet satte jag på lugna favoriter. Orkade liksom inte sitta och lyssna på R n´B kl 6 på morgonen. Snacka om att man känner sig HELT DÖD när man i vanliga fall klagar över att man behöver gå upp tidigast kl 7 på morgonen... Men det är väl bra att man kommer tillbaka till verkligheten och till det underbara arbetslivet. Jag älskar verkligen mitt jobb, känner i hela min kropp att jag har valt rätt yrke! Men jag vet att när jag väl kommer börja jobba heltid efter mammaledigheten så kommer jag säkert sitta och klaga över att man bara jobbar hela tiden...
Men tillbaka till denna sköna, dimmiga morgon. Satt och lyssnade på dessa sköna lugna låtar. Så kom "I will always love you" med Whitney Houston. Höjde musiken och sveptes med i nostalgin. Skrålade som en katta och tyckte faktiskt att jag sjöng riktigt bra. Men så kom jag tillbaka till verkligheten och insåg att om man skulle ta bort den sk. "doan"-Whitney och ta bort musiken så skulle jag med all sannolikhet inte sjunga så himlans bra som jag tyckte denna korta stund =)
TUR att man kan drömma sig bort!! =)
Nu sitter jag på jobbet, har sprungit häcken av mig i denna lååånga korridor. Men även om jag har flest patienter så verkar det som om mina är dom som klarar sig bäst själva. Hmm, så olika det kan vara!! Så olika personligheter och så himlans roligt att prata med var och en av dom! Underbart att sitta ner och prata lite vanligt med patienterna. Man får höra så mkt personligt, speciellt av de som är lite äldre som kan berätta om förr i tiden!!
Nä, dags att jobba igen! =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar