Blir faktiskt förvånad över att det finns så mkt konstigt folk. Människor som inte klarar av att bete sig som man bör. Definitionen av det ordet är ju helt upp till var o en, men om man tänker överlag. Att man "platsar" in i det normala... Många gånger tar det jättelång tid innan man märker av att det är ngt som inte stämmer medans med vissa andra så märker man det med en gång.
Något som jag inte har förstått är varför så många blir besatta över att hämnas. Om ngn eller ngt har gjort att de har känt sig sårade, undanknuffade eller jag vet inte vad så är det enda dom ser att de ska hämnas... Antar att deras egna liv är så bittert och uttråkat att de måste ta ut det på andra. Attans om ngn annan är glad/lycklig eller ngt annat som denna personen inte är...
Jaja, detta var dagens funderare =)
Så har det varit luciafirande i 2 dagar. Dom är ju så söta alla dessa barn som sjunger i alla möjliga toner, som är såpass coola att de vågar stå själva framme och sjunga!! Detta innebär ju att man träffar vissa som man annars inte är så intresserad av att träffa. Det lustiga är att hon hälsar på mig men tittar mig inte i ögonen när hon gör det. Om jag skulle ogilla en människa så mkt som hon tydligen ogillar mig, varför hälsar man överhuvudtaget då?? Varför lägga ner energi på den personen man inte gillar?? Jaja.... Känner mig som en kärring som beklagar sig. Tur att man får göra det ngn gång =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar